Nervinklämning

Marsiparäggsfylla

Aprilstorm

Bästa tiden 

är att få

gå och lägga sig

Lämnar påskmässan 

med en gul lilja 

i handen

Kyrkorummet är 

en tryckkammare 

mot det ständiga sorlet 

av tankar

Någonting i mig 

följer en rytm 

som inte är min

-A

Lo-fi på teven

Kaffeadrenalin

Städmani

Nerver som

durrar, surrar, brummar

i min fot

Sertralinet dämpar 

oljudet

i mitt huvud

Jag hör det 

som vitt brus

Allt

är bakgrundsbrus

Kroppen

Omvärlden

Tankarna

Det finns ett driv

utan mål

I cirklar

mot omvärldsbrus

-A

Tystnaden

är botemedlet

Jag känner det

i hela kroppen

Problemet

är bara

allt annat

-A

Jag fastnar i samma tankebubbla,

försöker lära mig nya språk

Du talar ett annat,

kanske räcker det ändå?

Och vintern —

torrkylan skalar av min hud

Sältan svider

tills det inte finns någonstans kvar att gömma sig

Jag ömmar för dig,

för mig,

för oss som vill ut ur våra bubblor

Jag har inga drömmar längre

Men om jag hade —

då skulle de handla om min lyckliga hund,

ditt vackra leende,

kvällspaddling i Falkaskön,

korvgrillning under stjärnhimlen

Långt bort ifrån allt

som kräver ständig maskering

Där ute är jag bara

den innersta

av alla mina ryska dockor

-A

Varje cell minns tonerna

av det soundtrack som spelas nu

Jag ser tillbaka med samma känsla

av melankoli

och undrar om färgerna någonsin varit så starka

som jag minns dem

-A