Jag fastnar i samma tankebubbla,
försöker lära mig nya språk
Du talar ett annat,
kanske räcker det ändå?
Och vintern —
torrkylan skalar av min hud
Sältan svider
tills det inte finns någonstans kvar att gömma sig
Jag ömmar för dig,
för mig,
för oss som vill ut ur våra bubblor
Jag har inga drömmar längre
Men om jag hade —
då skulle de handla om min lyckliga hund,
ditt vackra leende,
kvällspaddling i Falkaskön,
korvgrillning under stjärnhimlen
Långt bort ifrån allt
som kräver ständig maskering
Där ute är jag bara
den innersta
av alla mina ryska dockor
-A
